Har ofta tänkt (och läst och hört från andra) att livet här i världen kan jämföras ett vänterum. Man är här en kort stund men sen kommer det som man verkligen väntat på, det som man är skapad för och längtar efter.
Eller att livet här på jorden är som de nio månaderna i mammas mage, innan det verkliga livet börjar - evigheten.

Kanske kan man också säga att livet är som ett omklädningsrum. Det tjoas och tjimmas, ofta uppkommer och fortsätter konflikter i omklädningsrummet. Det är lätt att tappa fokuset från varför man egentligen är där. Det är roligare att stå och svänga med tröjan showa med Miley Cyrus nya låt, än att faktiskt ta på sig tröjan (vilket är anledningen att man är där).

Eftersom det är få som dött och kommit tillbaka till livet igen och kan berätta vad som händer efter döden så kan det vara svårt att tro på ett liv efter döden (ett exempel har du dock här - a glimpse of eternity). Den lilla bebisen som ligger i mammas mage kan inte på långa vägar tänka ut vad som väntar den efter de nio månaderna. Lika fullt så kommer det något efter att den tiden har gått, vad bebin än täker (om den nu tänker) om saken.

Jesus är tydlig vad gäller livet efter detta. "jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" säger han i Johannesevangeliet. "jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst och han skall gå in och gå ut och finna bete".

Du och jag har smutsiga kläder. Otroligt smutsiga! Vi är som dalmatiner, fulla av svarta prickar. Där finns svek, själviskhet, uppror, lögn, och en massa annan skit. Du och jag förtjänar inte att leva livet efter detta i himmelen. Men detta livet är som ett omklädningsrum, där vi får möjligheten att byta ut de smutsiga kläderna och klä oss i Jesus skinande vita kläder! Som en gåva! Men vi kan inte vara passiva och tro att himmelens dörr kommer stå öppen bara för att jag sopsorterar och har ett fadderbarn. Vi måste aktivt säga JA eller NEJ till Jesus, och det är det viktigaste vi gör i detta omklädningsrum. 

Har du aldrig tänkt den tanken förut så uppmanar jag dig att våga tänka den nu! Vad har du att förlora?
Och när du upptäcker hur sjukt grymt awsome det är att känna hans frid mitt i en grym, orolig och tung värld, då kommer du undra varför du inte kom till honom tidigare;)

Det är livsviktigt hur du ser ut när du kommer ut ur detta omklädningsrum som är livet. Har du glömt bort att byta om? Har du mest hållt på med annat och kastat bort tiden? Eller har du gjort det du är här för att göra?