Att kastas in i ett nytt sammanhang är spännande. Det är lite som att köpa nya skor: man kan vänta sig skavsår den första tiden, men det ger sig. Att börja om från noll i en ny stad är både en utmaning och en möjlighet, både jobbigt och roligt. Alla etiketter man har samlat på sig faller bort, både de negativa och de positiva.

 

Det är så lätt att identifiera sig med vad man gör. Eller vad andra förväntar sig av en. När jag nu tagit paus från mitt jobb på skolan känner jag mig lite naken utan min "titel". När jag nu flyttat 70 mil från min församling som jag haft mycket engagemang i, känner jag mig lite handfallen. När jag lämnat alla sociala stämplar, alla förväntningar och det ansvar jag haft, och helt plötsligt ska börja om på noll (tja, för en månad sen) så är det en fråga som bubblar upp till ytan... vars ligger min identitet? Och när hela det sammanhang jag alltid funnits i skalats bort... vem är jag?

 

LYSSNA: http://www.youtube.com/watch?v=QSIVjjY8Ou8

 

Tänk att  vi glömmer så lätt. Let's inte glömma mer.

 

 Beloved

 

Ps.

Till er där hemma som kanske tror att jag bryter ihop här i sthlm, det gör jag inte. Jag har det hur bra som helst, men kommer inte undan min tok-analyserande hjärna. Och konstigt vore det väl om jag gjorde det :)