När jag skämms över något jag gjort eller tänkt. När jag inte kan förmå mig att göra det som är rätt, fast jag vet vad som är det rätta. När längtan efter något nytt, eller saknaden efter något förgånget gör mig missnöjd med hur det är just nu. När det som är fel fångar mina ögon och jag känner mig ynklig och vilsen.
När jag vill hålla fast vid det som gör ont, framtiden eller det förflutna. När jag vill fortsätta drömma eller glömma.

När jag känner mig liten och eländig och ovärdig och svag.
Och när det känns som att hopp är förlorat,

då flyr jag med alla själens knutar och kedjor till min Herre.
Med dem som jag inte vill visa, dem som jag gärna vill ha kvar.
Dem som jag inte vill erkänna och dem som jag har lättare att släppa.
För det är bättre att fly, än illa fäkta.
Att fly in i hans närhet, istället för att gömma mig för honom


"Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:

HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
HERREN är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.

HERREN är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HERREN"
Klagovisorna 3:21-26


Jag är liten och eländig och ovärdig och svag.
Men allt hopp är inte förlorat, och det är på grund av Herren som det inte är ute med dig och mig.
För att han har älskat oss även fast vi är små, eländiga, oväriga och svaga.

Världens finaste låt:
Untitled hymn