På en välbesökt stig i skogen låg det en röd-lila boll. Den bara låg där. På ytan kunde man se märken som tydde på att den var välanvänd. Men nu låg den helt ensam på stigen. Det var vid lunchtid, och solens strålar färgade omgivningen i guld. Fåglarna kvittrade i träden, och långt borta hördes lätta fotsteg.

 Fotstegen tillhörde en konstnär, som promenerade i skogen för att få inspiration till sina målningar. Hon upptäckte bollen och fascinerades av dess färger, den runda formen och den bitvis slitna ytan. Vilket mästerverk! När hon stod och betraktade den slogs hon av en tanke; var kommer bollen ifrån? Varför ligger den här, mitt i skogen? Har någon lämnat den här? Har den bara dykt upp ur tomma intet? Har den rullat hit? Alla tankar gjorde henne snurrig, och hon bestämde sig för att hon omöjligt kunde veta var bollen kom ifrån. ”Dessutom, ” sa hon till sig själv, ”är det oviktigt. Jag har fått min inspiration, och det är det viktiga”. Konstnären gick vidare och skapade livfulla bilder i sinnet, där hon föreställde sig hur hon skulle använda sig av den röd-lila bollen till nästa tavla

.

 Nästa person som kom gående var en filosof. Han njöt av stillsamma promenader genom skogen, det hjälpte honom att reda ut tankarna. Just idag kände han sig lite bekymrad. Han höll på att fundera över den olösta gåtan om universums uppkomst, när han såg den röd-lila bollen. Han undrade vad bollen gjorde där, när hans hjärna plötsligt upplystes av den ljuvaste snilleblixt han fått på många år – bollen måste ha dykt upp just här, från tomma intet! ”Igår var det ingen boll här” resonerade han, ”men idag är det en boll här. Den måste ha blivit till under natten!” Nöjd över att ha löst gåtan med bollens uppkomst gick han vidare på sin promenad, och kände sig lite lättare vid hjärtat

.

 En stund senare fylldes skogen av en liten pojkes sorglösa rop. Han var mitt i leken, där han var stålmannen som kämpade mot Dracula och räddade alla barn som blivit tillfångatagna av hans fiende. Han var mitt i svärdfäktningen när han såg en liten röd-lila boll någon meter framför hans fötter. För en stund försvann Dracula och pojkens intresse riktades mot bollen. Han tänkte på sin egen boll där hemma, och tyckte synd om det barn som förlorat sin boll. Kanske den rullat iväg. Kanske bollens ägare hade letat, men inte kunnat hitta den. Han gick fram till bollen och tog upp den. På sidan som varit mot marken såg pojken massa bokstäver och siffror. ”Hedberg 10569” Läste han. Han gissade att det var ett telefonnummer, och bestämde sig för att be mamma ringa. Glad över sin upptäckt skuttade han vidare med den nyfunna diamanten, med den skulle Dracula aldrig komma åt honom.

 Vi bor på en fantastisk planet med färgsprakande skönhet och liv. När vi går igenom livet slås man ibland av frågor som; Var kommer allt ifrån? Eller; Varför är jag här? Olika människor har svarat på den frågan på olika sätt. En del säger att vi inte kan veta, att det är oviktigt hur universum började. Andra säger att universum uppkom av inget, att allting skapades från ingenting. Vissa menar att det är någon som skapat universum, och att Hans stämpel går att finna, om man söker och är beredd att se den.

Vad tror du?