På en välbesökt stig i skogen låg det en röd-lila boll. Den bara låg där. På ytan kunde man se märken som tydde på att den var välanvänd. Men nu låg den helt ensam på stigen. Det var vid lunchtid, och solens strålar färgade omgivningen i guld. Fåglarna kvittrade i träden, och långt borta hördes lätta fotsteg.

 Fotstegen tillhörde en konstnär, som promenerade i skogen för att få inspiration till sina målningar. Hon upptäckte bollen och fascinerades av dess färger, den runda formen och den bitvis slitna ytan. Vilket mästerverk! När hon stod och betraktade den slogs hon av en tanke; var kommer bollen ifrån? Varför ligger den här, mitt i skogen? Har någon lämnat den här? Har den bara dykt upp ur tomma intet? Har den rullat hit? Alla tankar gjorde henne snurrig, och hon bestämde sig för att hon omöjligt kunde veta var bollen kom ifrån. ”Dessutom, ” sa hon till sig själv, ”är det oviktigt. Jag har fått min inspiration, och det är det viktiga”. Konstnären gick vidare och skapade livfulla bilder i sinnet, där hon föreställde sig hur hon skulle använda sig av den röd-lila bollen till nästa tavla

.

 Nästa person som kom gående var en filosof. Han njöt av stillsamma promenader genom skogen, det hjälpte honom att reda ut tankarna. Just idag kände han sig lite bekymrad. Han höll på att fundera över den olösta gåtan om universums uppkomst, när han såg den röd-lila bollen. Han undrade vad bollen gjorde där, när hans hjärna plötsligt upplystes av den ljuvaste snilleblixt han fått på många år – bollen måste ha dykt upp just här, från tomma intet! ”Igår var det ingen boll här” resonerade han, ”men idag är det en boll här. Den måste ha blivit till under natten!” Nöjd över att ha löst gåtan med bollens uppkomst gick han vidare på sin promenad, och kände sig lite lättare vid hjärtat

.

 En stund senare fylldes skogen av en liten pojkes sorglösa rop. Han var mitt i leken, där han var stålmannen som kämpade mot Dracula och räddade alla barn som blivit tillfångatagna av hans fiende. Han var mitt i svärdfäktningen när han såg en liten röd-lila boll någon meter framför hans fötter. För en stund försvann Dracula och pojkens intresse riktades mot bollen. Han tänkte på sin egen boll där hemma, och tyckte synd om det barn som förlorat sin boll. Kanske den rullat iväg. Kanske bollens ägare hade letat, men inte kunnat hitta den. Han gick fram till bollen och tog upp den. På sidan som varit mot marken såg pojken massa bokstäver och siffror. ”Hedberg 10569” Läste han. Han gissade att det var ett telefonnummer, och bestämde sig för att be mamma ringa. Glad över sin upptäckt skuttade han vidare med den nyfunna diamanten, med den skulle Dracula aldrig komma åt honom.

 Vi bor på en fantastisk planet med färgsprakande skönhet och liv. När vi går igenom livet slås man ibland av frågor som; Var kommer allt ifrån? Eller; Varför är jag här? Olika människor har svarat på den frågan på olika sätt. En del säger att vi inte kan veta, att det är oviktigt hur universum började. Andra säger att universum uppkom av inget, att allting skapades från ingenting. Vissa menar att det är någon som skapat universum, och att Hans stämpel går att finna, om man söker och är beredd att se den.

Vad tror du?

Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta"  Joh 6:35

Jag har nyligen börjat lära mig det hebreiska alfabetet, eller Alefbet som det heter. Det är ett minst sagt intressant språk med ett gudomligt fingeravtryck. Varje bokstav är inte bara ett ljud utan en också en bild på något.Den andra bokstaven i alefbet är "bet", vilket är en bild på ett hus.

(tar det på eng. för det funkar bättre språkligt)
Bayit: house
Beyit: house of.

Ordet "lechem" (om det nu stavas så) betyder bröd. 

beyit + lechem = House of bread

vet du vilken Israelisk ort det är? Beyitlechem? Betlehem!

Betlehem betyder alltså brödhus. House of bread.
Interesting since the bread of life was born in the "house of bread"

Should a man see only popularity, he becomes a mirror, reflecting whatever needs to be reflected to gain acceptance. He is everyone and no one.

Should a man see only power, he becomes a wolf — prowling, hunting and stalking the elusive game. Recognition is his prey and people are his prizes. His quest is endless. As a result, he who sees only power is degraded to an animal, an insatiable scavenger, controlled not by a will from within, but by luring from without.

Should a man see only pleasure, he becomes a carnival thrill-seeker, alive only in bright lights, wild rides, and titillating entertainment. With lustful fever he races from ride to ride, satisfying his insatiable passion for sensations only long enough to look for another.

Seeker of popularity, power, and pleasure. The end result is the same: painful unfulfillment.

Only in seeking his Maker does a man truly become man. For in seeing his Creator man catches a glimpse of what he was intended to be. He who would see his God would then see the reason for death and the purpose of time. Destiny? Tomorrow? Truth? All are questions within the reach of the man who knows his source.

-Max Lucado

Tagen här ifrån:
En fin blogg

"Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud."
Johannes 12:42-43

"Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket"
Matteus 19:21-22

Det finns så mycket som binder oss och som gör det svårt för oss att följa Jesus. Den unge mannen var rik. Han var inte beredd att lämna ifrån sig sina ägodelar för att följa Jesus och få evigt liv. Medlemmarna i stora rådet var rädda om sitt anseende. De ville bli ärade av människor och vad rädda för vad fariseerna skulle göra med dem om de öppet bekännde att de trodde på Jesus.

Att följa Jesus är inte alltid enkelt. Men det blir väligt mycket svårare om man sysslar med fel saker. Det är väldigt mycket jobbigare att springa ett maratonlopp om du har en ryggsäck med tegelstenar på dig. Det är svårare och kanske omöjligt att följa Jesus om man bryr sig mer om vad människor tycker än vad Gud säger. Det är samma sak med kärleken till pengar och materiella saker. Det går liksom inte ihop.

Kanske en av anledningarna till att det ibland kan kännas så svårt att vara kristen är att vi försöker springa loppet utan att ta av oss ryggsäcken med tegelstenar. Tegelstenarna är saker som vi behöver sluta med, ta tag i eller ändra på.  "Jag vill gå med Gud, men jag vill inte sluta gå till spåkvinnor". "Jag vill ha en relation med Gud, men jag vägrar försonas med min vän". "Jag vill att Gud fyller mig med sin Helige Ande, men jag vill inte sluta fylla mig med alkohol" (eller annat skräp). "Jag vill lyda Gud, men inte så mycket att andra tycker jag är konstig"
 
Vi försöker leva nära Gud, samtidigt som vi har svårt att lägga ifrån oss saker som står i kontrast till Honom. Jag tror att detta är som att springa ett maratonlopp med en ryggsäck full av tegelstenar. Om du har något i ditt liv som står i kontrast till Guds ord, blunda inte för detta! Förneka det inte, prata med honom om det. Han kommer inte att slå bibeln i huvudet på dig (han vet vad vi är och att vi inte alltid är de mest intelligenta varelserna). Möjligtvis att han kärleksfullt rör vid ditt hjärta. Man behöver inte vara rädd för att prata med Gud om saker och ting. Han vet ju redan allt:)

Alla har vi nog tegelstenar vi skulle behöva lägga av oss. Thank God that you are mercyfull!!
http://www.youtube.com/watch?v=3WpQA9ybz8c

"God loves you just the way you are, but he refuses to leave you that way.
He wants you to be just like Jesus" /Max Lucado

Om du kommer hem till mig kan jag visa dig ett fotoalbum, och berätta om personerna där i. Bilderna ger mig minnen som jag kan måla upp för dig, så du nästan känner att du var där när bilden togs. Jag kan beskriva personerna och bertta om alla deras karaktärsdrag, så det nästan tror att du känner dem.
Men vad är en bild, gämfört med verkligheten?

Jag har en pärm med lovsånger och psalmer hemma. De flesta av dem handlar om samma person. Man kan läsa texterna och få ett hum om hur och vad denna person är. Jag kan nästan tro att jag känner honom, när jag läst alla texter. Men vad är en text, gämfört med verkligheten?

I slutändan är det en stor skillnad på att se en person på en bild, och att möta personen i verkligheten. Det är stor skillnad på att läsa en text om en person, och att faktiskt tala med personen själv.
Vi måste möta honom i verkligheten. Jag menar så klart Jesus.

Människor kan ibland berätta om hurdan Jesus är. Alltför ofta nöjer vi oss med att se på ett fotografi eller läsa en text.
Vi måste möta honom personligen, och han vill möta oss! (Hur coolt är inte det? Han som har skapat stjärnorna och vet hur många hårstrån du har på ditt huvud, HAN vill möta OSS. När skapade du senast en stjärna?)

Nu kommer jag (ironiskt nog) dela med dig av en av de där texterna. Men jag uppmanar dig att inte bara nöja dig med en text. Verkligheten, det som texten beskriver, finns här. Och bara du viskar till honom så är han hos dig, Kärleken själv. Och det blir ett omvälvande möte med verkligheten, som du och jag så väl behöver

Du ser igenom, du ser förbi
allting jag skapat, och försökt bli.
Mitt liv är en öppen bok i din hand,
ändå måste jag komma,
ändå måste jag fram.
Du väckte min längtan,
Du sa mitt namn.
Jag blir aldrig den samme,
och ett är nu sannt:

Utan Dig blir hösten för alltid kvar
Utan Dig blir frågorna aldrig svar
Utan Dig blir livet ett iskallt hav
Utan Dig, Utan DIG

Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag beror på dig,
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är intenting utan Dig!

Lyssna på låten här


Glid i frid :)
(stulet uttryck)

Är det inte konstigt hur man kan på baksidan av en chokladkaka läsa en beskrivning av hur fantastiskt brilliant och sofistikerad just denna choklad är, så sofistikerad att man nästan tror att man gör sig själv och världen en tjänst genom att äta den?

Är det inte lite konstigt att man kan köpa toalettpapper, och av att läsa några ord från personen som har designat mönstret på papperet tror man att hela ens liv kretsar kring detta papper? (i och för sig skulle livet bli lite svårare utan toa-papper, men mönstret på det tror jag knappast har någon betydelse)

Är det inte underligt, att facebook kan få mig att viga en hel kväll åt totalt ovärda saker?

Är det inte dumt, hur saker som egentligen är så oviktiga kan förkläs i vackra ord, och så blir det helt plötsligt så ädelt att ägna sina dagar åt att designa toalettpapper? Det finns så otroligt mycket banala saker i vår värld som tar vår blick från det viktiga, och fäster den vid det oviktiga. Jag frestas att tro att jag är trygg, endast för att jag har ett jobb och ett sparkonto på banken.

Men bakom mitt vardagsliv så finns det en andlig verklighet också. En dag kommer vi stå inför Gud, oavsett om vi vill det eller ej. Oavsett om vi tycker det är löjligt, läskigt, bissart, spännande, fanatiskt, onödigt, långt borta, orealistiskt, hoppfullt, påhittat eller vad man än kan tycka om detta. Oavsett om du har pengar på banken eller ej så kommer du en dag att stå inför Gud Fader. Jag också. Och vad säger vi då, om han frågar varför vi ägnade dagarna åt att sitta vid facebook istället för att lära känna honom? "Jag trodde evigheten ingick i hemförsäkringen..." ??

Välfärdens falska trygghet är som ett par alldeles för starka glasögon som gör verklighetens skarpa kanter till lulliga, odefinierbara mönster nån stans långt borta. Men det löser sig nog, jag har ju ett sparkonto.
FIGHT THIS LULLABY!!

Var finns det riktigt trygghet? På banken? Hos försäkringskassan? I min lägenhet? På flyget mot framtiden?

"Om än bergen viker bort
och höjderna vacklar,
så skall min nåd inte vika från dig
och mitt fridsförbund inte vackla,
säger HERREN, din förbarmare"
Jes 54:10

Vi måste öppna våra ögon och inse att verkligheten är mycket mer än det vi ser!
Sann trygghet finns hos Herren, som har skapat himmel och jord, och inte hos banken eller ens i min fina lägenhet. Och Herren vill ha ditt hjärta, inte dina pengar. Han vill umgås med dig!

I will say it again: How awsome is he not?