"Hade du tänkt att använda de där skorna när vi går?"

Han såg på mina nike-skor med en skeptisk blick. Jag kände hur en flamma av irritation började brinna i mig. Vad var det för fel på mina skor nu då?

                             "Ja, det har jag. Är det ett problem?"

Min instruktör pekade på almanackan som hängde på väggen bakom honom, en porlande bäck som sprack fram ur en snöig dikeskant var bilden för april månad.

                             "Den här tiden på året är det blött och slaskigt, du kommer bli både blöt och kall och få ont i fötterna om du ska vandra i dem"

Den långa bussresan hade gjort mitt humör retligt, och just nu höll bägaren på att bubbla över. Men det var ju trots allt instruktören, så jag tog ett djupt andetag och försökte behålla lugnet.

                             "De här skorna har jag alltid använt, och de funkar bra. Dessutom har jag inga andra med mig" Jag började gå uppför trappan där jag visste att sovsalarna låg. Sova, det var vad jag behövde.

                             "Vänta!" ropade han.

Jag vände mig om för att se instruktören hålla ett par rejäla skor mot mig.

                             "Här. Ta dem"

Av ren förvåning tappade jag min resväska som dunsade ner för trappan och landade på golvet. Som tur var öppnades den inte! Min irritation växte när jag såg hur han gick fram för att ta upp den från golvet.

                             "Stopp, jag kan ta den själv. Och varför skulle jag ta på mig dina skor, när jag har egna som jag är van vid och som funkar bra?"

                             "Jag har den här diskussionen med var enda en som kommer hit. En del tar emot mina skor, och kan så följa mig på vandringen. Men en del vill inte ta av sig sina egna skor, och de kan inte följa med (1). Jag vill ge dig de här skorna helt gratis (2). De som du har släpper in vatten, kyla, lera, snö, och du kan lätt få in en rot eller något som kommer skada dig. De kommer ge dig värk i fötter, knän, höfter och rygg. Mina skor kommer skydda dig från allt sånt. Du kommer få träningsverk av vandringen, och skavsår av skorna. Men det är en del av resan. Den häftigaste resan"

Jag kände att något i mig brast.

Mitt dåliga humör föll platt på marken. Det var svårt att erkänna det för mig själv, men jag insåg att jag behövde hans skor. Mina egna skulle inte hålla måttet. Jag såg ner på dem, och för första gången öppnades mina ögon för hur håliga de var! Hur trasiga och slitna de såg ut (3).

                             "Men vad ska människor tänka, när de ser att jag inte ens kan hålla mig med skor själv? Jag vill inte att människor ska förakta mig"

                             "Vet du, den som föraktar dig kan inte heller hålla sig med skor själv. Den har bara inte sett hur sina egna skor ser ut (4). Att vandra handlar inte om att visa upp sin utrustning eller visa sig bättre än de andra. Nej, det handlar om att tillsammans följa ledaren, att söka och upptäcka de hemligheter som Vägen bjuder (5), (6) "

Jag kände att jag önskade kasta av mig mina fula, slitna skor. Jag visste att de inte skulle hålla, men jag ville så gärna att de skulle göra det (7). Det kändes så svårt att släppa taget om dem.

Han såg att jag tvekade.

Han log mot mig, räckte fram skorna och väntade. (8)

Allt jag behövde göra var att ta emot dem.

(1)"Sedan sade han till alla: Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det."  Luk 9:23-24

 (2)"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem" Rom 3:23-24

(3)"Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd"  Rom 3:20

(4)"För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:  "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan.  Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen.  Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.  Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.  Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." Luk 18:9-14

(5)"Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.  Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor.  Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den"  Matt 13:44-46

(6)"Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också" Matt 6:33

(7)"Jesus sade till sina lärjungar: 'Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike'. När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: 'Vem kan då bli frälst?' Jesus såg på dem och sade: 'För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.'" Matt 19:23-26

(8)"När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "följ mig!". Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom." Luk 6:27-28

Hmmmm....
Kanske det är på sin plats att jag presenterar mig lite..., men det tycket jag är svårt!
Jag heter Olivia, är 20 år och bor i en lägenhet på 45m2 som är ljuuuvlig.
På gymnasiet gick jag samhällslinjen, läste franska, internationella relationer och dansade, med en blandning av klump i magen och skummande glädje. Just nu jobbar jag på en låg- och mellanstadieskola.

Jag älskar att skriva! När jag skriver går luften ur mig, och jag kan sova. Känslor kommer ner på ett papper och blir mindre skrämmande, tankar uttrycks och blir lite tydligare.
Den viktigaste personen i mitt liv är Jesus Kristus, och jag längtar efter att bekänna färg! Jag går ju hela dagarna och säger saker, håller med och nickar. Ler, och går vidare med en tanke knappt hörbar i huvudet "vad höll jag med om egentligen?". Jag vill att mitt liv ska få bli en ton från himmelen, som får röra vid andra hjärtan!
För det är en lycka att få tillhöra honom!

http://www.youtube.com/watch?=3gf_y4mxp8Q