Hörde på skavlan ett föräldrapar som berättade om deras dotter som blev bortrövad för fem år sedan och ännu ej blivit funnen. De fick frågan om hur länge de trodde att de skulle orka fortsätta leta, för de har inte gett upp hoppet om att hitta henne. Svaret vart många kloka saker och bla något i stil med: "Jag tror inte att någon förälder skulle ge upp om sitt barn. Hon är en del av vår familj och hon borde vara här med oss"
(inte direktciterat, minns ej exakt hur hon sa men programmet går att se här --> skavlan fredag 23/3)

Och jag känner mig träffad. Jag känner mig trygg. För om en människa kan känna sådan kärlek till sitt barn, ha ett driv och aldrig sluta leta fastän de flesta kanske säger att hoppet är förlorat, hur mycket mer skall då inte hela männsklighetens fader leta efter alla sina bortsprungna barn?

"Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom." Matt 7:7-11

Jesus berättade olika liknelser som förklarar för oss på vilket sätt Fadern längtar efter sina barn som är försvunna. Hur han inte ger upp hoppet utan väntar och längtar och söker varje dag på att den älskade sonen/dottern ska komma tillbaka hem, där vi hör hemma. Och när sonen kommer, skamsen och smutsig, så springer fadern för att möta honom.

Ta dig tid och lyssna på detta musikaliska mästerverk, och lyssna på texten: The prodigal son suite
Håll ut, den är värd 12 minuter av ditt liv!

"11 Vidare sade han: "En man hade två söner. 12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14 Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.* 16 Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor* som svinen åt, men ingen gav honom något. 17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började" Lukas 15:11-24

Det är aldrig försent, och hoppet är aldrig förlorat.
Det finns en som längtar och väntar och inte ger upp hoppet!
Vågar vi komma till honom?
Låt ingenting hålla dig borta!

När jag skämms över något jag gjort eller tänkt. När jag inte kan förmå mig att göra det som är rätt, fast jag vet vad som är det rätta. När längtan efter något nytt, eller saknaden efter något förgånget gör mig missnöjd med hur det är just nu. När det som är fel fångar mina ögon och jag känner mig ynklig och vilsen.
När jag vill hålla fast vid det som gör ont, framtiden eller det förflutna. När jag vill fortsätta drömma eller glömma.

När jag känner mig liten och eländig och ovärdig och svag.
Och när det känns som att hopp är förlorat,

då flyr jag med alla själens knutar och kedjor till min Herre.
Med dem som jag inte vill visa, dem som jag gärna vill ha kvar.
Dem som jag inte vill erkänna och dem som jag har lättare att släppa.
För det är bättre att fly, än illa fäkta.
Att fly in i hans närhet, istället för att gömma mig för honom


"Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:

HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
HERREN är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.

HERREN är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HERREN"
Klagovisorna 3:21-26


Jag är liten och eländig och ovärdig och svag.
Men allt hopp är inte förlorat, och det är på grund av Herren som det inte är ute med dig och mig.
För att han har älskat oss även fast vi är små, eländiga, oväriga och svaga.

Världens finaste låt:
Untitled hymn

Om du kommer hem till mig kan jag visa dig ett fotoalbum, och berätta om personerna där i. Bilderna ger mig minnen som jag kan måla upp för dig, så du nästan känner att du var där när bilden togs. Jag kan beskriva personerna och bertta om alla deras karaktärsdrag, så det nästan tror att du känner dem.
Men vad är en bild, gämfört med verkligheten?

Jag har en pärm med lovsånger och psalmer hemma. De flesta av dem handlar om samma person. Man kan läsa texterna och få ett hum om hur och vad denna person är. Jag kan nästan tro att jag känner honom, när jag läst alla texter. Men vad är en text, gämfört med verkligheten?

I slutändan är det en stor skillnad på att se en person på en bild, och att möta personen i verkligheten. Det är stor skillnad på att läsa en text om en person, och att faktiskt tala med personen själv.
Vi måste möta honom i verkligheten. Jag menar så klart Jesus.

Människor kan ibland berätta om hurdan Jesus är. Alltför ofta nöjer vi oss med att se på ett fotografi eller läsa en text.
Vi måste möta honom personligen, och han vill möta oss! (Hur coolt är inte det? Han som har skapat stjärnorna och vet hur många hårstrån du har på ditt huvud, HAN vill möta OSS. När skapade du senast en stjärna?)

Nu kommer jag (ironiskt nog) dela med dig av en av de där texterna. Men jag uppmanar dig att inte bara nöja dig med en text. Verkligheten, det som texten beskriver, finns här. Och bara du viskar till honom så är han hos dig, Kärleken själv. Och det blir ett omvälvande möte med verkligheten, som du och jag så väl behöver

Du ser igenom, du ser förbi
allting jag skapat, och försökt bli.
Mitt liv är en öppen bok i din hand,
ändå måste jag komma,
ändå måste jag fram.
Du väckte min längtan,
Du sa mitt namn.
Jag blir aldrig den samme,
och ett är nu sannt:

Utan Dig blir hösten för alltid kvar
Utan Dig blir frågorna aldrig svar
Utan Dig blir livet ett iskallt hav
Utan Dig, Utan DIG

Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag beror på dig,
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är intenting utan Dig!

Lyssna på låten här


Glid i frid :)
(stulet uttryck)