"Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud."
Johannes 12:42-43

"Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket"
Matteus 19:21-22

Det finns så mycket som binder oss och som gör det svårt för oss att följa Jesus. Den unge mannen var rik. Han var inte beredd att lämna ifrån sig sina ägodelar för att följa Jesus och få evigt liv. Medlemmarna i stora rådet var rädda om sitt anseende. De ville bli ärade av människor och vad rädda för vad fariseerna skulle göra med dem om de öppet bekännde att de trodde på Jesus.

Att följa Jesus är inte alltid enkelt. Men det blir väligt mycket svårare om man sysslar med fel saker. Det är väldigt mycket jobbigare att springa ett maratonlopp om du har en ryggsäck med tegelstenar på dig. Det är svårare och kanske omöjligt att följa Jesus om man bryr sig mer om vad människor tycker än vad Gud säger. Det är samma sak med kärleken till pengar och materiella saker. Det går liksom inte ihop.

Kanske en av anledningarna till att det ibland kan kännas så svårt att vara kristen är att vi försöker springa loppet utan att ta av oss ryggsäcken med tegelstenar. Tegelstenarna är saker som vi behöver sluta med, ta tag i eller ändra på.  "Jag vill gå med Gud, men jag vill inte sluta gå till spåkvinnor". "Jag vill ha en relation med Gud, men jag vägrar försonas med min vän". "Jag vill att Gud fyller mig med sin Helige Ande, men jag vill inte sluta fylla mig med alkohol" (eller annat skräp). "Jag vill lyda Gud, men inte så mycket att andra tycker jag är konstig"
 
Vi försöker leva nära Gud, samtidigt som vi har svårt att lägga ifrån oss saker som står i kontrast till Honom. Jag tror att detta är som att springa ett maratonlopp med en ryggsäck full av tegelstenar. Om du har något i ditt liv som står i kontrast till Guds ord, blunda inte för detta! Förneka det inte, prata med honom om det. Han kommer inte att slå bibeln i huvudet på dig (han vet vad vi är och att vi inte alltid är de mest intelligenta varelserna). Möjligtvis att han kärleksfullt rör vid ditt hjärta. Man behöver inte vara rädd för att prata med Gud om saker och ting. Han vet ju redan allt:)

Alla har vi nog tegelstenar vi skulle behöva lägga av oss. Thank God that you are mercyfull!!
http://www.youtube.com/watch?v=3WpQA9ybz8c

"God loves you just the way you are, but he refuses to leave you that way.
He wants you to be just like Jesus" /Max Lucado

Nu är det påsk (om någon missat det).
Bland påskharar och påskägg och påskris och allt vad det är så glömmer jag lätt bort varför vi egentligen firar påsk.
Det är till och med lite jobbigt att tänka på det. Och det är lite jobbigt att tänka på att jag är ganska likgiltig. 365 dagar om året kan vi få nåd, på grund av denna groteska händelse för ca 2000 år sedan. Egentligen är det ju något man får fira varje dag!

För att skildra vad som hände i Israel för alla dessa år sedan hämtar jag lite fakta från boken "fallet Jesus" (som jag skrivit om i detta inlägg: the case for christ)

Jesus viste om att han skulle dö, det var därför han blev född som människa på jorden. Men att gå korsets väg är nog  inget man vaknar en morgon och känner jublande lycka över att göra. På kvällen när han hade ätit sista måltiden med sina lärjungar gick de ut till Getsemane trädgård för att be. Han viste vad som skulle hända nästa dag, och det står i evangelierna att han bad så intensivt att han svettades blod! Hur kan det komma sig? Dr Metherell förklarar:



"Det är ett känt medicinskt tillstånd som kallas hematidros. Det är inte särskillt vanligt men det är förknippat med stark psykisk stress. Det som händer är att svår ångest utlöser kemikalier som bryter sönder svettkörtlarnas kapillärer (blodådror). Följden blir att det blir en liten blödning i körtlarna och när svetten kommer fram är den blodfärgad. [...] Det gjorde huden extremt skör, så när den rommerske soldaten piskade Jesus nästa dag var huden extremt känslig" (s.215, fallet Jesus)

Förutom den enorma psykiska påfrestning som jag inte ens kan försöka beskriva, så tillkommer nu all fysisk smärta. Jesus blev arresterad och dömd till döden via korsfästelse. Men först skulle han piskas. Rommarna använde så brutala piskor när de staffade sina fångar att många dog redan vid detta stadium. piskorna var läderremmar med inflätade metallkulor och benbitar. Vapnet slet upp huden, musklerna och ibland blottlades en del av ryggraden.
Vad detta förde med sig (om det inte dödade offret) var en hypovolemisk chock, = stor blodförlust. Metherell berättar att detta medicinska tillstånd för med sig fyra saker:
1. hjärtat skenar för att pumpa blod som inte finns
2. blodtrycket sjunker och gör att man svimmar eller säckar ihop
3. njurarna slutar producera urin
4. man blir mycket törstig

Jesus hade alltså lidit mer än jag någonsinn kommer kunna förstå redan INNAN han blev uppspikad på korset. Han var dessutom tungen att bära det tunga korset genom Jerusalems gator för att komma till avrättningsplatsen, Golgata. Då han säckade ihop under vägen beordrade soldaterna en man att bära korset åt Jesus.
Väl framme vid Golgata spikades han fast på korset. Man spikades fast genom handlederna. Spiken gick igenom där Medianusnerven ligger. Metherell beskriver känslan:

"Du vet hur ont det gör när man slår i armbågen? [...] Föreställ dig nu att man tar en tång och klämmer på den nerven och krossar den. [...] Det skulle likna det Jesus kände"


Så han genomborrades i båda handlederna och i fötterna. Även i fötterna krossades nerver. Det resulterade i  att armarna sträcktes ut och blev längre, och båda axlarna gick ur led.
Man kan tro att Jesus dog av smärtan eller av blodförlust. Metherell beskriver (s. 218-219) att korsfästelse i grund och botten är "en plågsamt långsam död genom kvävning"

"Anledningen är att påfrestningarna på musklerna och diafragman placerade bröstkorgen i inandat läge. För att andas ut måste personen i fråga trycka sig upp med hjälp av fötterna så att muskelspänningen lättade ett ögonblick. När man gjorde det slet spiken sönder foten och fastnade så småningom i vristbenet. När han lyckats andas ut kunde han så slappna av och sjunka ner igen och andas in ett tag till. Sedan skulle han på nytt tvingas trycka upp sig för att andas ut och skrapa sin blodiga rygg mot det grova träet i korset. Det pågick tills han var fullständigt utmattat och inte orkade trycka upp sig längre"

Men Jesus led inte bara i kroppen, han led i själen också. Han dog för att vi skulle kunna få förlåtelse för våra synder, och då måste han ta hela det straff som egentligen är vårt. All vår synd lades på honom.
Hitler. Mao. Stalin. Moder Teresa. Påven. Din granne. Jag. Du. Alla. Allt.
Och Guds heliga vrede över all orättfärdighet som människor genom alla tider gjort lades på Jesus! Han som inte gjort ett enda fel.

Man förstår att Jesus inte mådde tipp-topp i Getsemane. Vem skulle göra det om man viste att detta var vad som skulle hända nästa dag? Ändå gick han den vägen villigt, utan att kämpa emot. Varför?

http://www.youtube.com/watch?v=14tZRDdwggU
"She is why you must die"

You are why he must die.
Men jag måste tillägga att jag tror Jesus hade helt klart för sig varför han måste dö, det förklarar han ju flera gånger i evangelierna. Och jag tror han såg förbi soldaternas och folkets obarmhärtiga ögon när han hängde där. Han bad ju: "fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör!" Luk 23:34

Det handlar om förlåtelse, befrielse, forsoning.
http://www.youtube.com/watch?v=TPzWqWuYjaU

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son,
för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv"
Joh 3:16

"Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun. 
Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?"
Jes 53:3-8