Minns du känslan av att hamna i samma grupp som den smartaste i klassen i något grupparbete?
Just så känner jag nu, tänk att jag får va i lag med Gud! Tänk att jag får be över min framtid! Lämna den i hans händer, han som har tidens alla trådar i sin hand!
Tänk att jag får säga "Herre, välsigna varenda person som läser den här bloggen med din närvaro"
och sedan lämna allt i hans händer.
Och tänk tänk, att det som är omöjligt för mig det är lätt som en plätt för Gud!

Han [Jesus] svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."
Lukas 18:27

Är det inte konstigt hur man kan på baksidan av en chokladkaka läsa en beskrivning av hur fantastiskt brilliant och sofistikerad just denna choklad är, så sofistikerad att man nästan tror att man gör sig själv och världen en tjänst genom att äta den?

Är det inte lite konstigt att man kan köpa toalettpapper, och av att läsa några ord från personen som har designat mönstret på papperet tror man att hela ens liv kretsar kring detta papper? (i och för sig skulle livet bli lite svårare utan toa-papper, men mönstret på det tror jag knappast har någon betydelse)

Är det inte underligt, att facebook kan få mig att viga en hel kväll åt totalt ovärda saker?

Är det inte dumt, hur saker som egentligen är så oviktiga kan förkläs i vackra ord, och så blir det helt plötsligt så ädelt att ägna sina dagar åt att designa toalettpapper? Det finns så otroligt mycket banala saker i vår värld som tar vår blick från det viktiga, och fäster den vid det oviktiga. Jag frestas att tro att jag är trygg, endast för att jag har ett jobb och ett sparkonto på banken.

Men bakom mitt vardagsliv så finns det en andlig verklighet också. En dag kommer vi stå inför Gud, oavsett om vi vill det eller ej. Oavsett om vi tycker det är löjligt, läskigt, bissart, spännande, fanatiskt, onödigt, långt borta, orealistiskt, hoppfullt, påhittat eller vad man än kan tycka om detta. Oavsett om du har pengar på banken eller ej så kommer du en dag att stå inför Gud Fader. Jag också. Och vad säger vi då, om han frågar varför vi ägnade dagarna åt att sitta vid facebook istället för att lära känna honom? "Jag trodde evigheten ingick i hemförsäkringen..." ??

Välfärdens falska trygghet är som ett par alldeles för starka glasögon som gör verklighetens skarpa kanter till lulliga, odefinierbara mönster nån stans långt borta. Men det löser sig nog, jag har ju ett sparkonto.
FIGHT THIS LULLABY!!

Var finns det riktigt trygghet? På banken? Hos försäkringskassan? I min lägenhet? På flyget mot framtiden?

"Om än bergen viker bort
och höjderna vacklar,
så skall min nåd inte vika från dig
och mitt fridsförbund inte vackla,
säger HERREN, din förbarmare"
Jes 54:10

Vi måste öppna våra ögon och inse att verkligheten är mycket mer än det vi ser!
Sann trygghet finns hos Herren, som har skapat himmel och jord, och inte hos banken eller ens i min fina lägenhet. Och Herren vill ha ditt hjärta, inte dina pengar. Han vill umgås med dig!

I will say it again: How awsome is he not?

Håller just på att tillfriskna från årets influensa. I sex dagar kunde jag knappt äta något alls, allt som for ner genom matstrupen kom upp samma väg. Det är en ganska dödfödd situation, eftersom kroppen behöver energi för att orka kämpa.

Någon dag innan jag blev sjuk tänkte jag på bönen "fader vår". Då uppmanas vi ju att be om vårt bröd för dagen, vilket kan te sig märkligt för en svensk som aldrig behövt vara utan bröd en enda dag i sitt liv. Det är liksom svårt att innerligt be om bröd när jag vet att jag redan har det i mitt kök.

Kanske kommer det en tid då Gud får visa oss vad det innebär att be om bröd för dagen. Vi får vara tacksamma att vi har mat på bordet (och att vi de flesta av årets dagar slipper spy upp allt vi stoppar i oss, fast, en del saker kanske det vore bäst om de kom upp igen trots allt).

Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."  Matt 4:4

Kanske är det ÄNNU större att vi har mat för vår själ, en hel bok full av Guds ord. 
Frågan är, tar vi vara på den?
Eller spyr vi upp den igen, så fort den kommer i magen, nära hjärtat?
Får det påverka oss, i hjärta, själ och handling, eller är det en dödfödd situation i våra hjärtan?


"Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.  Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom" - Rom 12:1-2

(om det skulle råka vara dödfött hos dig - Gud är allt livs fader, han kan blåsa liv även på ett så mörkt ställe som i ditt och mitt hjärta. Det är för att han är så awsome!!)